Svenskar på besök

Nu sitter jag på Starbucks tillsammans med sex svenskar och två danskar. Vi volontärer har flyttat in i lägenheten men fortfarande inte fått något internet, så vi passar på att utnyttja tillfället nu när vi har ledig eftermiddag.


Strandhems bibel- och lärjungaskola är på besök (hemsida: http://bibelskolan.strandhem.nu/1112) vilket betyder att vi har 18 personer som frukostgäster varje dag. Väldigt trevligt! Det är kul att få vara en del av deras resa, och särskilt kul att få träffa Benedikte här igen. Hon var ju en av dem som guidade mig här för nästan tre år sedan. Och hela gruppen är ett riktigt härligt gäng med både gamla och nya vänner.
Bibelskolegruppen kom i onsdags morse, och sedan dess har vi varit med dem hemma hos Steffen & Kate, på 20-årsfest i Las Brisas, på info hemma hos amerikanerna Henrik och Patty, på besök i kyrkan i Cerropón, på läger på stranden med Las Lomas-ungdomsgruppen, på San Antonio-ungdomsgruppen, på häng hemma hos oss, och idag på Culto Unido i Las Brisas.
Culto Unido är en gemensam gudstjänst med de fyra församlingarna i Chiclayo som de har fyra gånger varje år, och idag hölls den alltså i Las Brisas, två kvarter från där vi bor. Den avslutades med att alla promenerade ett kvarter bort och tittade på den nya tomten som kyrkan alldeles precis har köpt. Kontraktet skrevs på i fredags, och idag gick vi alltså dit och sjöng och bad tillsammans för platsen. Det var kul att få vara med om denna historiska händelse, det är nämligen församlingen Las Brisas första egendom. Nu återstår det "bara" att bygga själva kyrkbyggnaden... 


Vi har fortfarande inte kommit igång med det som kommer bli våra arbetsuppgifter, och det är lite frustrerande. Jag börjar redan få lite ångest för att det inte är så lång tid kvar tills jag ska åka härifrån... Men samtidigt känns det både roligt och meningsfullt att nu fokusera på att hjälpa Strandhemsgruppen och därigenom även avlasta missionärerna som har mycket att tänka på.
Nu i veckan ska vi försöka komma igång med våra uppgifter, och det kommer nog bli utmanande. Både svårt och roligt tror jag, ska bli spännande att se!


Det har inte blivit så mycket blogg och mejl på sistone, det är både skönt och stressande. Frustrerande att inte veta om något viktigt händer när man inte har tillgång till internet, men samtidigt känner jag inte att jag måste hänga med i allt som händer hemma vilket är ganska skönt. Eftersom det är så begränsad tid jag ska vara här är det nog bra att vara så närvarande som möjligt. Men snart hoppas vi få internet i lägenheten, och då blir det nog lite mer frekventa lägesrapporter. Och förhoppningsvis mer bilder och filmer. Just nu har jag inte bilderna från de senaste dagarna här, men jag hoppas kunna visa dem snart.
Om ni skriver till mig kanske jag inte svarar på några dagar, så är det något riktigt viktigt är det bättre att smsa till min svenska telefon som jag kollar någon gång varje dag.


Nu är det jag, Jonas, Karin, fyra bibelskoleelever samt missionssekreterarna Peter och Nikolaj som är på Starbucks på köpcentret Real Plaza. Om ett tag kommer även resten av gruppen in och då äter vi nog något tillsammans och har en lugn kväll antingen här eller hemma hos oss. Imorgon planeras en tur in till marknaden Modelo (yay!), och på tisdag kväll sätter min och Karins arbetsvecka igång med körövning i San Antonio.




Nu är det förresten "bara" 6 timmars tidsskillnad mellan Sverige och Peru, tack vare er vintertidsomställning!


Förresten! Tänkte ju skriva något om vår adress. Till vår lägenhet går det inte att skicka post, men Lindströms har en postbox man kan skicka till. Adressen är då: 
Apartado 4
Las Brisas
Chiclayo
Peru

Första helgen i Chiclayo

I helgen har vi kommit igång med att träffa lite folk i kyrkorna. I lördags kväll var vi med på ungdomsgruppen i Las Brisas där de välkomnade oss. Efter lovsång, undervisning och lite lek bjöds det på fika. De hade fått recept av Elin och gjort kladdkaka till alla. Fint!! På förmiddagen igår var vi med på gudstjänsten i Las Brisas. De har för tillfället ingen kyrka att vara i, så alla samlingar är hemma hos pastor Pepes familj, i huset mittemot Lindströms. 

På eftermiddagen åkte vi ut till San Antonio och deras gudstjänst. Det var så roligt att komma tillbaka dit och träffa alla människorna som jag lärde känna för nästan tre år sedan. Jag kände igen dem och de kände igen mig, och det var verkligen ett kärt återseende. Bandet Messenger spelade till lovsången, med en ljudvolym som man knappt klarar av. Det var i alla fall omöjligt att höra sig själv när vi sjöng :-) Men det är väldigt kul! 

Efter predikan var det diverse pålysningar, och bland annat uppmärksammades Julia som fyller år idag (måndag). Hon fick ställa sig längst fram medan alla sjöng födelsedagssång och köade för att krama henne. Det kan man kalla uppvaktning! Men både jag, Jonas och Karin kände oss ganska tacksamma att vi fyllde år innan vi åkte hit :-) 

I lördags flyttade vi in i lägenheten. Vi har inget internet där ännu, så vi passar på att använda det när vi är hos Lindströms. Vi ska försöka fixa det idag, men man vet inte hur länge det dröjer. 

Det är ganska mycket som händer nu. På onsdag kommer Strandhems bibel- och lärjungaskola hit, och då ska vi ta hand om dem en del. Innan dess behöver vi komma iordning helt i lägenheten, så nu blir det många rundor in till stan, och samtal till folk som ska fixa diverse grejer åt oss. 

Nu har vi ätit middag hos Lindströms, och snart åker jag och Karin till stan för att köpa gardiner. 

Delar av ungdomsgruppen i Las Brisas

Delar av bandet Messenger med pastor Merci i mitten

San Antonio-ungdomar

Första dagarna i Chiclayo

Vi känner oss verkligen välkomnade här i Chiclayo. Igårkväll ordnades det en liten välkomstfest för oss här hos Lindströms. Gästerna var den danske missionären Steffen och hans peruanska fru Kate. Vi åt tacos (mm, vad gott!) och mangosmulpaj med vaniljsås (mm, jättejättegott!). Mangon smakar verkligen fantastiskt här, det kommer jag säkert skriva fler gånger :-) 

Imorgon (lördag) är det dags för nästa välkomsthälsning, som ungdomsgruppen här i församlingen i Las Brisas ordnar. Och på söndag ska vi bli presenterade i en eller två församlingar på deras gudstjänst. 

Vi har fortfarande inte flyttat in i lägenheten, men imorgon ska vi verkligen försöka. Även om vi inte är helt klara ännu har vi i alla fall kommit lite längre. Idag har Pepe satt in nya fönster där det saknades, och så är gasen installerad till spisen. Dessutom har vi fixat ett matbord. I förmiddags var jag och Karin på stan med Kate och kollade på möbler. Verkligen smidigt att ha med sig en peruan som känner till stan! 

Tyvärr har jag fortfarande inga bilder från vår lägenhet, men imorgon ska jag försöka komma ihåg att fixa det när vi är där och grejar. 

Förutom lägenheten har vi inte hunnit göra så mycket saker här. Vi har varit ett par rundor i stan och tittat, och umgåtts ganska mycket med familjen här. Jag ser mycket fram emot alla välkomsthälsningar och gudstjänster i helgen då vi ska få träffa mer folk och börja lära känna dem som vi sedan kommer arbeta med. 

Maten här hos Lindströms är fantastisk, med en god blandning av svenskt och peruanskt. Favoriten hittills är "ají de gallina" (kycklinggryta) med ris som jag fick första dagen, och så den alldeles färska juicen som vi får varje dag. 

Nu måste jag verkligen sova. Godnatt! 

I Chiclayo

Efter ett lite kaotiskt dygn och många om och men är vi nu alla tre i Chiclayo. 
Karin blev sjuk i måndags eftermiddag och därför stannade hon och Jonas kvar på ett hotell (Casa Nostra) i Lima medan jag själv tog nattbussen upp hit. Det var lite tråkigt att åka utan dem och att den första dagen här inte blev som jag hade tänkt, men det var ändå väldigt skönt att komma på plats. Det blev en skön mjukstart här hos familjen Lindström. 
Men imorse (idag = onsdag) hämtade vi alltså Karin och Jonas vid bussen, så nu är alla här och alla är friska. 
Vi har gått igenom våra scheman med Elin, och hela eftermiddagen tillbringade vi i vår lägenhet. Än så länge bor vi hemma hos Elin, Mattias, Joel och Elsa, under tiden som vi fixar iordning i vår lägenhet. Jag, Karin och Jonas ska alltså bo tillsammans i en lägenhet i stadsdelen Las Brisas, bara ett par kvarter från Lindströms. De har förberett åt oss genom att ställa dit möbler och måla om en del väggar, men innan det är möjligt för oss att flytta in måste vi städa ordentligt. Idag har vi gjort en grovstädning av hela lägenheten, och imorgon ska vi placera ut möblerna lite mer så att vi kanske kan sova där redan nästa natt. 


Ikväll var vi inne hos pastor Pepe i huset mittemot (han som besökte Sverige i somras) och hälsade på honom, hans fru och deras fyra döttrar. De var väldigt glada att se Karin igen, och de kände faktiskt igen mig också :-) 


Vi har som sagt gått igenom våra scheman med de arbetsuppgifter som vi ska ha under vår tid här. Men nästa vecka kommer Strandhems Bibel- och lärjungaskola och hälsar på oss, så vardagen drar nog inte igång förrän i början av november. Men jag kommer bland annat att stötta Elin med barnen och ha musikundervisning/kör i ett par församlingar tillsammans med Karin. Dessutom blir det nån ungdomsgrupp och såklart söndagsgudstjänster i en eller två församlingar. Det kommer visa sig efterhand mer exakt hur det blir. 


Men det är i alla fall väldigt roligt att vara här! Staden är inte i närheten av lika vacker som Arequipa, men det är inte för det yttre som man åker tillbaka hit till staden som kallas för "Vänskapens huvudstad" (Capital de Amistad). Jag ser verkligen fram emot min tid här med mycket förväntan och glädje! 






(Och vad som är dagens allra största positiva överraskning: min dator vill plötsligt ansluta till internet igen efter en månads vägran!!)


(Om ni klickar på "Chiclayo, Peru" här nedanför kan ni se exakt var Lindströms hus ligger. Tror jag har lyckats hitta rätt gata.) 

Lima

Nu ar vi i Lima, den stora staden med standigt gra himmel.
Vi kom hit i formiddags efter en snabb flygresa fran Arequipa. Det var lite vemodigt att lamna den vackra staden och veta att vyerna inte kommer vara desamma mer. Sjalvklart var det ocksa trakigt att saga hejda till familjen och de andra manniskorna vi lart kanna, men jag har hela tiden varit sa medveten om att vi snart skulle aka vidare, sa for min del kandes det anda bra.


Och nu ar vi ju pa vag till Chiclayo!! Tank att jag ska fa komma dit igen, efter nastan tre ar. Nar vi tog farval av manniskorna i Chiclayo forra gangen sa vi "Hasta en cielo!" = Vi ses i himlen! Men nu nar jag tanker tillbaka inser jag att jag nagonstans anda trodde att jag skulle komma tillbaka och traffa dem igen innan himlen, och nu ar jag faktiskt pa vag! Det ar sa haftigt!


Jag och Jonas sitter nu pa ett internetcafe efter att ha varit nere en svang i narheten av havet. Jag lag pa en grasmatta i en park och laste, och det kunde verkligen ha varit vilken park som helst hemma i Sverige. Valdigt underlig kansla.
Karin ligger och sover pa ett hotellrum som vi har hyrt under eftermiddagen. Hon har kant sig lite dalig sedan vi kom hit i formiddags, men forhoppningsvis blir det battre efter lite somn. Ni som laser detta idag (mandag) far garna be for att hon ska bli frisk till ikvall och att bussresan ska ga bra i natt. Det ar inte sa kul att vara sjuk 12 timmar i buss...


Men om alla far vara friska ser jag fram emot bussen, som ar mycket bekvamare an alla bussar som finns i Sverige! Men mer om resan kommer val sa smaningom.


¡Hasta luego!

Mer turistande

På måndag morgon lämnar vi Arequipa och flyger till Lima, och därifrån tar vi sedan nattbuss upp till Chiclayo och kommer fram på tisdag morgon. För att slippa bära runt på de stora resväskorna i Lima hela dagen på måndag har vi redan idag skickat iväg dem med buss. Så nu hoppas vi och ber att de ska vara framme i Chiclayo ungefär samtidigt som vi. 

Idag har jag fortsatt bocka av saker på min "att göra"-lista. I förmiddags fick vi guidad visning i 1500-talsklostret Santa Catalina. Väldigt fint, och väldigt intressant! 

 

 Jag är inte så förtjust i pelargoner i vanliga fall, men när de växer i rabatter såhär är det onekligen fint!

Santa Catalina är "en liten stad i staden" - en väldigt vacker sådan!

Sen gick vi lite rundor i stan och tog sista turistbilderna på torget. 

Ikväll ska vi ha avskedsmiddag för mig, med Karin och Jonas som gäster. Eventuellt blir det även lite Bohnanza-spel. 

Imorgon är det fest med middag i kyrkan. Förhoppningsvis ska jag hinna med ett sista blogginlägg innan helgen är slut. Sen vet jag inte hur lång tid det tar innan vi får internet i Chiclayo.

För bara en liten stund sedan kände vi av ett mindre jordskalv. Jag och Inessa satt här vid datorn och plötsligt skakade golvet i ungefär tre sekunder. Jag har känt ett liknande skalv en annan gång, tidigt på morgonen när jag fortfarande halvsov. Det sägs att här är småskalv nästan varje dag, men att de ofta är så små att man inte märker dem. Men det finns tydligen risk för riktiga jordbävningar också. I torsdags hade vi jordbävningsövning i skolan (som man har brandövningar i Sverige). Vi fick lära oss att man under ett skalv ska ställa sig i dörröppningar där väggen är stark, eller gömma sig under bord och dylikt, långt borta från glasfönster. Om man är utomhus ska man försöka ställa sig på en öppen yta på behörigt avstånd från elektriska ledningar som kan falla ner. När man lämnar huset ska man försöka få med sig extra kläder, ficklampa, batteridriven radio och mat på konservburk om det skulle vara så allvarligt att det inte går att komma in i huset igen och om allt i hela staden skulle slås ut. Det var en seriös övning med mycket viktig information, och jag känner mig ganska trygg med att vi snart åker till Chiclayo där riskerna för jordbävningar nog är mycket mindre. 

För en timme sedan pratade jag med mina kära bibelskoleklasskompisar som är samlade i Örkelljunga prästgård. Det var fantastiskt roligt att få vara med på ett hörn och att se er! 

Och förresten är rubriken på mitt nästsista blogginlägg lite missvisande. Egentligen är det inte färdigstuderat, det är ju nu det börjar på riktigt! Trots att skolan är slut ska vi försöka fortsätta repetera verbböjningar, och jag kommer ju fortsätta lära mig språket under hela tiden i Chiclayo också! Och tur är väl det...

Hälsningar till Sverige

Denna helgen händer det mycket hemma i Sverige. 

Imorgon (eller idag, dvs lördag) är det jubileumsfest på Strandhem för före detta bibelskoleelever, och min klass ägnar hela helgen åt återträff. Jag kan nog säga att det är tack vare dem (eller rättare sagt Strandhem) som jag är i Peru nu. Hade vi inte åkt dit på missionsresan hade jag nog aldrig kommit på tanken att resa hit och vara volontär.

Klassen på Machu Picchu 2009

På söndag döps min systerson Tage i Stockholm, och stora delar av familjen kommer samlas för att vara med där.

Jag och Tage, i början av september

Självklart hade det varit fantastiskt roligt att vara med på dessa saker, och jag kommer helt säkert sakna både familj och vänner lite extra just denna helgen. Men nej, jag är inte bitter (Obs! Sant). Jag har det bra där jag är och försöker ta vara på tiden här, för jag märker redan att den går otroligt fort! 

Men jag hoppas att ni alla har en jättebra helg! Jag tänker på er!

Färdigstuderat

Jaha, då har fyra skolveckor gått och vi har haft vår sista skoldag. Kändes väldigt konstigt att gå från skolan för sista gången. Tiden har gått fort, men ändå känns det som vi har varit här hur länge som helst. 

Kanske var det sista gången jag gick över bron med följande utsikt: 

Floden Chili med bergen Chachani i bakgrunden

Vulkanen Misti

Bergen Picchu-Picchu

Och så Julios fantastiska blåa Bubbla utanför skolan!

För ett tag sedan fick jag en fråga från Sverige om språkskolan är kristen. Och ja, det är den. Alla lärare är med i samma kyrka och många av dem är släkt på olika sätt, precis som hemma :-) 

Och det har märkts i undervisningen att lärarna har ett kristet perspektiv. Tidigare i veckan skulle vi träna på futurum-formen, och då fick vi i läxa att beskriva Jesu återkomst och det nya Jerusalem. Det är inte i vilken skola som helst man får sådana uppgifter! 

Idag hade vi lektioner som vanligt, men på rasten var det avskedssamling. Vi fick hålla varsitt i förväg skrivet tal (vi tre svenskar plus schweizaren Marco som åker imorgon), och sedan bjöds det traditionsenligt på empanadas och läsk. Eller som lärarna säger: "Vamos a comer emplenadas calientes" (= "nu ska vi äta varma hushållerskor" - nästan samma ord som empanadas!). Lika kul varje gång :-) (Eller?!)

Som avskedspresent fick vi varsitt fint pennskrin fyllt med Ibérica-choklad.

 Karin gillar empenada och Inca Kola

Min praktiklärare Pablo

Sötaste och snällaste grammatikläraren Abi. Som avskedspresent fick hon mitt älskade Ordning&reda-pennskrin (som ligger på bordet) och hon blev helt överlycklig! Hon har tittat på det och kommenterat det massa gånger, så nu fick hon det av oss som minne. Kändes helt rätt, eftersom jag ju precis fått ett nytt av skolan!

Och nu när skolan är slut och jag inte har några läxor ska jag snart börja packa och göra mig redo för att på måndag morgon lämna Arequipa och åka vidare till Chiclayo!

Sista veckan i Arequipa

Då är sista skolveckan påbörjad, och detta blir en ganska fullspäckad vecka. Förutom att plugga så mycket som möjligt ska vi försöka hinna med de saker vi vill göra innan vi lämnar för Chiclayo. åka till den stora marknaden en gång till, besöka ett klostermuseum, umgås med andra studenter, ordna presenter till våra värdfamiljer, och förstås ha avskedsfester. Igårkväll började Nixa planera min avskedsfest genom att undra vilken mat jag ville att hon skulle laga. Hon hade flera arequipenska alternativ som lät spännande, så det kommer säkert bli en fin middag. De skämmer verkligen bort oss!

Ikväll är det fotbollsmatch igen. I fredags vann Peru över Paraguay (woho!) och ikväll är det dags att möta Chile som verkar vara ärkerivalen. Ska bli spännande att se!

Nu är det hög tid att gå till skolan!

Colca-helg

Efter två tidiga morgnar är det nu snart att gå och lägga sig, men först ska jag visa bilder för er från min helg i Colcadalen. 

Igår åkte vi med minibuss från Arequipa på morgonen och kom fram till vårt hotell i en liten by strax före middag. På vägen stannade vi på flera ställen för att titta på utsikten, ta kort och köpa souvenirer. Vi körde genom öken och på slingrande vägar upp för berg. Landskapet var väldigt kargt, mer brunt än grönt. Kanske vi "valde" lite fel årstid, om man åker i januari istället är det nog grönare.

Efter en fin middagsbuffé med bland annat grillat alpackakött åkte vi iväg och badade i varma källor, eller rättare sagt i bassänger med varmt vatten från källor. Vattnet var ungefär 38 grader varmt, och man klarade inte av att vara i vattnet långa stunder, men skönt var det!
På kvällen serverades ytterligare en buffé med en massa god mat.
 

Imorse var det väckning klockan 5:00 (!) och avfärd en timme senare. Nu gick bussen till "kondorernas kors", platsen där man på förmiddagarna kan se stora kondorer flyga över dalen. Det var även här som dalen är som djupast. Resan dit tog ungefär två timmar, inklusive många pauser för fotografering. Vi var verkligen riktiga turister! Efter att ha varit vid kondorplatsen ett par timmar åkte vi tillbaka ner till byn och åt middag på en restaurang, och sedan körde vi ner till Arequipa igen.

Vi stannade på vägen dit och drack koka-te, som är bra mot höjdsjuka. 

(Jonas, Karin och Inessa)

 

På ett antal ställen längs med vägen såg vi lamor och alpackor (men vilken sort är djuren på bilden? Jag minns inte... Någon som kan hjälpa mig?)

Nästa stopp var vid högsta punkten på vår resa - 4910 meter över havet. Det var kallt - därav mössan som jag köpte. Och trots att det inte var direkt solsken behövdes solglasögonen. 

 Första riktigt fina utsiktsbilden - även detta vid ett stopp på vägen. 

Väl framme i byn gick vi ut på en promenad med vår guide. Långt i bakgrunden ligger vårt hotell... 

 ...som såg ut så här...

 ...och hade denna utsikten från matsalsfönstret.

På kvällen roade vi oss med Bohnanza! Det blev väldigt jämnt i slutet, men vem som vann låter jag vara osagt. 

 

Det var idag (i söndags) som vi fick se på "de riktiga" vyerna! 

Mäktigt! 

En kondor som tyvärr inte har vingarna utfällda. De lär ha ett vingspann på mellan 3 och 4 meter! Vi fick se flera flygande kondorer på nära håll, men jag lyckades inte få någon bra bild på dem. Kanske någon av alla andra turister lyckades bättre: 

En gång har jag varit i Österrike på sommaren och gått i Alperna. Det var väldigt häftigt. Men detta var större! 

 Japp, det blev en del turistbilder :-) 

(Fågeln på mitt huvud är en örn, inte en kondor)

Jag är väldigt nöjd med helgen, det var riktigt häftigt att komma iväg och se mer av bergen som det finns så många av här i närheten. Kul att passa på och se sånt innan vi åker norrut till Chiclayo där det är plattare. 

Jag har ju tidigare varit på Machu Picchu, men vyerna här smällde aningen högre. Det var fint!! 

"...alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt." - Ps 50:10-11

Efter tredje veckan

Jaha, fredag igen! Nu har tre veckor gått och bara en vecka är kvar i Arequipa och på språkinstitutet. Tiden går verkligen otroligt fort! 

Som sagt är det bara jag och Inessa som bor här med den peruanska familjen nu. Och ja, jag pratar mer spanska än när de var fyra tyskar som kunde prata med varandra utan att jag förstod. Så det är bra för språket, och trevligt att lära känna Inessa bättre. Fast lite tomt, särskilt vid måltiderna när matbordet bara är halvfullt.

Vädret är fortfarande hur skönt som helst, men idag har det faktiskt varit mulet! Första gången sedan jag kom hit som solen har varit skymd av moln. Men något regn lär det inte komma förrän möjligtvis i januari. Och då firar Arequipa-borna som inte är lika fascinerade av solen som vi nordbor.

Molnig utsikt från mitt sovrumsfönster

På grammatiklektionerna undervisar läraren Abi inte bara om grammatik, utan även då och då om Perus kultur och traditioner. För ett tag sedan berättade hon en del om vädret. Hon sa att varje stad i Peru har sitt eget speciella väder. Man säger att det i hela världen finns 32 olika väder eller klimat, och i Peru finns 28 av dessa! Tack vare att det både finns öken, berg, regnskog, inland och kustland. Minst sagt varierande!

I helgen ska vi åka till Colca-dalen! Mer om det kommer efter helgen, men jag kan redan nu berätta att jag efter lite research på wikipedia har kommit fram till att Colca-dalen är världens djupaste dal. Mer än dubbelt så djup som Crand Canyon i USA, men med skillnaden att Colcas väggar inte är lika branta. Det kommer nog bli en häftig upplevelse, och bilder utlovas. 

Men först ska jag titta på fotboll! Ikväll spelar Peru mot Paraguay (?), och den matchen ska ses hemma hos Karin och Jonas (det vill säga Julios familj). Frågan är bara om jag ska ha på mig min Peru-tröja eller min Sverige-tröja...? (Sverige har ju enligt uppgift också spelat match idag och vunnit!)

Till sist: Plaza de Armas by night: 

Avskedsfester

Idag har tre av studenterna i mitt hus åkt vidare till andra platser, så det är bara jag och tyskan Inessa kvar. Tror det kommer bli mycket mer spanskaprat nu! 

Hur som helst. Igår var det avsked för dessa tre, både i skolan och hemma. Simeon och Tabea är bara i skolan senare på eftermiddagen så deras avslutning var jag inte med på, men däremot Anna-Marias. Avslutning i skolan går till så att eleven som slutar håller ett tal, en lärare ber, och sedan bjuds det på läsk och empenada. Tyvärr glömde jag ta bilder på empenadan, men det är som piroger fyllda med köttfärs eller ost. Jättegott! Och så Inca Kola till det - mums... 

 

 Anna-Maria och Julio

På kvällen var det dags för avskedsfest här hemma. Gästerna var inbjudna till klockan 20, men så dags var varken gästerna eller maten på plats. Nej, Nixa och hennes väninna stod fortfarande i köket och förberedde kött för grillen, och jag och de andra tjejerna började duka. De första gästerna (Karin, Jonas och Schweizaren Marco) kom 20 minuter senare, och då lades köttet på grillen. Men inte vilket kött som helst, nej, kohjärta! Fint ska det vara. 

Det gick ganska fort att grilla så vi kunde snart sätta igång att äta. Nästan en timme senare kom skolans rektor och hans dotter som också är lärare. Då hade ju vi ätit färdigt, men vi satt ändå kvar länge vid bordet. Intressant kultur att det är accepterat att komma och gå som man vill! 

 Förberedelser inför grillspetten med skivat kohjärta - "anticucho".

 Färdiggrillat och serverat med potatis och persiljeröra med vitlök. Faktiskt helt okej! Det var väldigt gott kryddat, så om man inte tänkte så mycket smakade det som vilket kött som helst. Lite annorlunda konsistens kanske, men ganska gott.

 Inessa, Simeon, Tabea och Marco. 

Mercado San Camilo

Igår såg min praktiklektion väldigt annorlunda ut. Jag och Pablo tog en taxi och åkte till en stor inomhusmarknad i centrum för att träna på att handla och för att jag skulle få lära mig lite mer om kulturen och maten och så. Väldigt roligt! Och väldigt lärorikt att vara där med en peruan som kunde förklara saker vi såg.

Marknaden ligger i stans "röda zon", det vill säga den delen som sägs vara farligast. Pablo sa flera gånger att man inte skulle gå dit själv och att man inte skulle ha med sig mer saker än man behöver, för risken för tjuvar är tydligen väldigt stor. Men när han var med var det okej att ta fram kameran och fota intressanta saker.

Därför får ni hålla till godo, för även om jag åker dit fler gånger kommer det inte fler bilder än dessa:

  

En överblick från andra våningen. Marknaden San Camilo är Arequipas äldsta marknad, och enligt Pablo är taket byggt av självaste Gustav Eiffel.

Färskt kött...

 ...av olika slag. Jag skonar er dock från bilderna på de uppradade fårhuvudena. 

När vi pratade om marknadsköttet här hemma idag berättade Nixa att många vill veta varifrån köttet kommer, och köper därför färskt på marknad istället för förpackat i affär. Hennes mormor köpte alltid levande djur och slaktade dem själv för att ha koll på vad det var hon tillagade. Så långt ifrån svensk köttkultur man kan komma?! 

På övervåningen fanns ett rum med olika levande djur i burar. Marsvin (på bilden), kaniner, kalkoner, höns och andra fåglar... Jag frågade Pablo om de var till för att ätas, och han svarade "Ja. Eller som husdjur". Det är alltså valfritt! 

Potatis i massor

 En femtedel av olivförsäljarna

Och jättemycket frukt!!

Verkligen en salig blandning av saker! Här ser vi ett av minst fyra stora hattstånd.

Hit kommer jag säkert åka någon mer gång, i sällskap med till exempel Karin och Jonas. Då utan väska och kamera, och med lagom mycket pengar i fickan.