Första advent

25 grader och sol. 
Det är inte riktigt så man är vad vid att vädret är utanför fönstret när man sitter och äter frukost med första ljuset tänt och med Otto Olssons "Advent" i högtalarna. Men det går absolut att fira första advent i värme också, även om det känns annorlunda. 


I förmiddags var jag på gudstjänst i Las Lomas. Vi sjöng precis samma sånger som vanligt, det finns inte precis någon adventstradition här. Men de hade i alla fall en adventsljusstake i kyrkan, det kändes bra! 
En liten filmsnutt: 

Gracias Señor

(Harold är pastorn, hans fru Margot sitter på första raden, och Hans spelar gitarr.) 

I eftermiddags bjöd vi hit Elin och barnen på lite fika, och ikväll har jag varit på ännu en gudstjänst i Cerropon. 

Fredag igen

Ja, tiden flyger verkligen! Jag kan inte fatta att det redan har gått en vecka till... Lite om de senaste dagarna:
Igår var vi bjudna på Thanksgivingmiddag hemma hos en amerikanskt missionärsfamilj här i Chiclayo, som arbetar på barnhemmet i Ferreñafe. Vi hade aldrig träffat dem, och Lindströms hade heller aldrig träffat dem, men vi blev medbjudna av våra amerikanska kollegor Henrik & Patty. Det kändes annorlunda att komma till ett väldigt amerikanskt hem, med massa amerikaner, massa mat, massa efterrätter, höstiga dekorationer, och människor som sjöng rent och till och med med spontana stämmor! Det var en väldigt trevlig eftermiddag.


Annars om dagarna är det mycket planering som står på schemat, och på kvällarna händer det alltid något. I måndags när vi var lediga bjöd vi hem några ungdomar på en omgång Bohnanza och prat. Tisdag + torsdag har vi körerna, och nu övar vi inför en julkonsert som ska vara i Las Brisas om ett par veckor då vi hoppas kunna delta med båda körerna.


Nu när adventstiden närmar sig märker vi att våren håller på att övergå i sommar. Luften är lite lite klibbigare än den var för några veckor sedan, och även om det är molnigt ibland är det alltid varmt. I måndags satt jag på Starbuck's ett tag på eftermiddagen. Då spelades julmusik i högtalarna (bland annat "Let it snow!"), och det var en väldigt absurd känsla att då titta ut genom fönstret och se människor gå omkring i shorts. Jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot att fira jul här, det kommer minst sagt bli annorlunda!

Musikfunderingar

Nu är det fredagkväll, vilket betyder ledig kväll för min del. Därför sitter jag här och summerar veckan hittills. 
Har haft två körövningar (i San Antonio och i Las Brisas), och man kan säga att nivån är varierande, framför allt mellan men även inom körerna. Generellt är det många som sjunger hellre än bra, men en del är förvånansvärt duktiga faktiskt. 
Tjejerna/kvinnorna i Las Brisas fick igår lära sig Rejoice In The Lord (omtyckt i Canticum) och klarade kanon-sången med bravur. Inte den allra mest avancerade varianten, men ändå. Deras favorit under kvällen var dock "Mäster" som vi på spanska döpt om till "Reina" (=drottning). En skojig lek för att träna på att hålla takten, vilket behövdes. Och det verkade faktiskt som den hjälpte! De utvecklades under lekens gång och efter en stund var de allra flesta riktigt duktiga på att få ihop siffror och rytm på rätt sätt. 
I eftermiddags hade jag gitarrundervisning i Cerropon. Jag började med två personer för två veckor sedan, men nu har antalet elever fördubblats till fyra. Meningen var att jag skulle ha två lektioner med två personer på varje lektion, men istället dök de upp en i taget. Jag satt alltså i tre och en halv timme och tryckte allt vad jag kunde på strängarna för att föregå med gott exempel, och har därför aningen ont i vänster hands fingertoppar nu. Även bland mina gitarrelever är nivån varierande. Det jag oroar mig mest för är i första hand tålamodet. Det krävs mycket övning och tid för att lära sig spela gitarr någorlunda "flytande", och jag hoppas verkligen de står ut med att öva så mycket som de behöver. I andra hand är jag lite orolig för taktkänslan som ju är väldigt viktig när man ska leda i sång. Ibland finns den, och ibland inte. 
Och hur ska jag kunna lära andra spela gitarr, jag som bara är självlärd? Jag vet ju inte hur man "ska" lära sig spela, jag har mest lärt mig av att själv sitta och testa. Då är det svårt att veta vilka pedagogiska knep som bör användas och hur man kan förklara saker på bästa sätt. På ett annat språk dessutom! Samma problem har jag egentligen i pianoundervisningen också. För mig finns inga rätt och fel i ackordspel till unison sång, och det är svårt att veta vilken som är den enklaste och även långsiktigt bästa metoden att lära ut. Som tur är har min pianoelev Miriam redan tidigare lärt sig grunderna, så jag behöver i alla fall inte börja från början med henne. Det är bara att hoppas att varken piano- eller gitarreleverna blir mer förvirrade av min undervisning, utan att de ska kunna ha nytta av det jag försöker lära dem. 


Jag har känt mig lite krasslig i halsen de senaste dagarna, men förhoppningsvis blir det inte mer av det. Kan ju i alla fall försöka gå och lägga mig tidigt nu när jag har chansen och hoppas på att det hjälper. 

Musik

Här är två filmklipp från samlingar i San Antonio.

Det första är från en ungdomssamling förrförra fredagen. Sången är "Si tuvieras fe" ( = Om du hade tro som ett senapskorn, så säger Herren, skulle du säga till bergen att flytta sig - och bergen skulle flytta på sig).

Från höger till vänster: Emanuel på gitarr och sång, Merci på sång, Jhon på trumma, Joel på trummor och Timo på gitarr.

Det andra är från lovsångskvällen förra måndagen. Sången är "En secreto, en el lugar tranquilo" (på engelska "I want to know you more", har glömt vad den heter på svenska). Den handlar om att vara i stillhet, att Gud finns i tystnaden, att vänta på Gud, lyssna på hans röst och att vilja lära känna honom mer. Ironiskt nog är sången inte det minsta lugn, den är precis lika fartfylld som alla andra sånger här! 

Förutom instrumentalisterna syns peruanska och svenska kyrkbesökare (och en dansk). 

Lite extra-info för er som har varit här förut och känner till kyrkan:

I andra klippet befinner vi oss i den stora, ordinarie kyrksalen. De har hackat bort betonggolvet för att lägga nytt golv, och nu är det bara sand på marken. Stubbarna som vi sitter på är från det stora trädet de har sågat ner på innergården. På grund av golvarbetet är nu de flesta samlingarna i det mindre rummet längst "bak" i kyrkbyggnaden - som syns i det första klippet.

Nu kör vi, full fart!

Efter några intensiva dagar och nu en lugn helg är det nu dags att köra igång med den första riktiga kompletta arbetsveckan.
De fasta aktiviteterna för mig är följande:
Tis: bibelstudium hos Lindströms samt pianoundervisning med Miriam i San Antonio och tjejkör i SA tillsammans med Karin.
Ons: svenskaundervisning (/lek) med missionärssonen Joel plus bönemöte i någon av kyrkorna
Tors: tjejkör i Las Brisas tillsammans med Karin
Fre: gitarrundervisning med några församlingsmedlemmar i Cerropon
Lör: escuelita (söndagsskola fast på lördagar) och bibelstudium i Cerropon
Sön: en valfri gudstjänst plus en gudstjänst i Cerropon


Utöver detta kommer mycket tid gå åt till planering, och dessutom dyker det alltid upp oplanerade saker.


Idag är jag ledig och har mest tagit det lugnt och fortsatt att vila ut, men jag fick in en liten stunds planering också i eftermiddags.


Igår kväll hade vi bjudit hem några ungdomar från San Antonio på lite fika och lek o spel. Det  blev en riktigt trevlig kväll med mycket skratt. De fick den stora äran att smaka svensk lakris, men de uppskattar inte det! De klarade inte ens av att äta en enda Djungelvrål, och den Turkiska pebern var det ingen som vågade sig på. Förra söndagen hade vi besök av några vänner från ungdomsgruppen i Las Brisas. Där var det faktiskt en kille (Maycol) som vågade smaka Turkisk peber, men spottade ut den efter en minut. Jag förstår inte varför de inte tycker om det :-) Roligt var det i alla fall! (Videobevis finns på facebook för er som har det..)

Kollektivtrafik

Jag gillar kollektivtrafiken i Peru. Ska berätta hur det går till att åka från stadesdelen Las Brisas där jag bor till kyrkan i San Antonio. 
San Antonio är en liten by några kilometer utanför Chiclayo, och för att ta sig dit måste man först åka till andra sidan stan, sedan ut till ett litet samhälle, och till sist till San Antonio som är ännu mindre. 


Först och främst går jag till "combi-hörnan" som ligger mittemellan vår lägenhet och Lindströms hus (Missionens hus). Där är hållplats för både buss, taxi och mopedtaxi, och där står alltid flera bilar och väntar på passagerare. Ibland kan man få vänta upp till två minuter innan rätt bil eller buss kommer. Härifrån tar jag antingen combi eller colectivo. Combi är en minibuss som rymmer ca 18 personer plus förare och biljettförsäljare/inkastare. Biljettkillen (som oftast är en kille) sitter hela tiden vid den halvöppna bakdörren och skriker "MODELO MODELO MODELO" eller "BOLOGNESI BOLOGNESI BOLOGNESI", beroende på vilken runda just den combin kör. Modelo är den stora marknaden inne i stan, och Bolognesi är en av de största gatorna i stan. När man ska till San Antonio åker man Bolognesi-combin ungefär 20 minuter genom hela stan och hoppar av vid rondellen, "salida de Pomalca" (- utfart till Pomalca). 
Eller så tar man colectivo. Det är en vanlig personbil som har en skylt i framrutan som visar vart den kör, där det får plats fyra eller fem passagerare, beroende på om det kan sitta en eller två i framsätet. (Om jag har förstått det rätt är det sedan ett par veckor tillbaka inte tillåtet att sitta två i framsätet, men senast idag åkte jag en där det tydligen var okej för chauffören i alla fall.) Både combi och colectivo kostar 1 sol (eller 1,20 med colectivo om det bara är fyra passagerare). 
Där man hoppar av vid rondellen står det olika combis och väntar på passagerare. Biljettkillarna springer runt på trottoaren och försöker värva kunder, så det är inte svårt att hitta rätt buss. "Min" combi går till Pomalca, och avgår när den är fylld med ett lagom antal passagerare. När den kört ut ur rondellen är man direkt utanför stan, och 6-7 kilometer senare kommer man till byn Pomalca där det är dags att kliva av på hållplatsen "San Juan". Man är ofta en av de första som går av bussen, och har man då klivit på den tidigt och fått en plats långt in är det lite knöligt att ta sig ut. 
Väl nere på marken möts man av ett antal motos (mopedtaxi) som står och väntar. Att då upplysa dem om att man ska till kyrkan i San Antonio är nästan överflödigt eftersom de vet att alla gringos ska just dit. Sista kilometern går färden på extremt skumpig grusväg innan man är framme vid kyrkan där man alltid möts av någon glad församlingsmedlem. 


Idag när jag åkte biten tänkte jag på hur smidigt det faktiskt är. Visst är det meckigt att ta sig ut hela vägen till San Antonio, det tar mellan 40 och 50 minuter totalt. Men det är nästan inga väntetider, och man slipper kolla tidtabeller och försöka tajma olika avgångar som man alltid har problem med hemma. 
Fast trafiken är ju... Ja, vad säger man? Hade jag åkt med någon i Sverige som kör som alla människor gör här hade jag varit livrädd, men det är jag så gott som aldrig här. Trafiken här beskrivs bäst som "ordnat kaos". Även om många kör som galningar och det alltid är små marginaler känns det som de faktiskt har stenkoll, på något konstigt sätt. 
Har man anlag för åksjuka däremot kan det bli lite jobbigt. Särskilt inne i stan där man hela tiden ökar och saktar in, ökar och saktar in, och kör över tvära gupp med jämna mellanrum. Jag klarar mig bra, men undviker helst att titta ner. 


Alltså, trots kaos och trånga bussar funkar det ändå. Och jag gillar det. 

(Bilder från 2009)

Säljes

Vi har en chiclayansk vän som heter Susi. Hon bor i Las Lomas och är dotter till pastorn Harold. Hon studerar ekonomi på universitetet, och som extraknäck tillverkar hon olika träsaker, bland annat örhängen. I måndags var hon hos oss och visade sina alster och sålde en del till bibelskoleeleverna. 

Att Susi studerar på universitetet innebär en stor kostnad för hela familjen, och detta är därför en viktig extrainkomst för henne. Om ni är intresserade av att köpa något kan ni skicka en beställning till mig (betty_sven@hotmail.com). Tavlor är lite knepiga för mig att frakta hem, men örhängen är både små och lätta att packa ner i väskan. De är alltså i trä, och kostar cirka 8,50 svenska kronor (3,50 peruanska soles). 

Dessa hade hon med sig och visade för oss, men jag har sett att hon även har gjort blommor, och i flera andra färger. Därför är det nog möjligt att önska färg och form själv, så förmedlar jag det vidare till henne. 


Hon har även gjort en fin "julkrubba" med magnetförsedda figurer som man kan sätta på kylskåpet. Denna kostar cirka 125 kronor (50 soles). 

Alltså, hör av er om ni är intresserade av att köpa, eller om ni bara har några frågor! 

Susi

Bilder på lilla Strandhemsgruppen

Här i Chiclayo tas det gruppbilder för fulla muggar. Framför allt har det blivit mycket den senaste veckan när den lilla femmanna-bibelskolegruppen har varit kvar här och bättre lärt känna peruanerna. Här följer några av alla bilderna:

Efter måndagens lovsångskväll i San Antonio. 

Våra fina inneboende: David, Patrik, Anna-Märta, Hannah och Sanna. 

I combi på väg till bussterminalen i tisdags kväll. 

Till terminalen kom ett helt gäng peruaner för att ta farväl av gruppen, både från Las Brisas, Las Lomas och San Antonio.  

Det har varit oerhört roligt att ha besök av bibelskoleeleverna. I och med det har även vi blivit introducerade i kyrkorna här, och att vara guider har nog hjälpt oss att på något sätt fortare komma in i livet här. Dessutom har det gett åtminstone mig väldigt mycket att samtala om vad de har fått uppleva och höra om vad deras intryck har gett dem.


De senaste två veckorna har varit väldigt roliga och intensiva. Idag är vi ganska utslagna, men laddar inför fulla arbetsdagar.

Bilder på Strandhemsgruppen

Här följer lite bilder på stora Strandhemsgruppen som var i Chiclayo och åt frukost hos oss förra veckan. 

David och JP diskar i vårt blåa kök, iförda fantastiska förkläden.

Humöret är på topp trots den superlånga toa-kön. 

Sista samlingen och reflektionsrundan i vår lägenhet. 

La profesora. 

Två tredjedelar av klassen tar farväl och reser vidare mot nya äventyr. 

Nu har vi alltså en mindre grupp boende hos oss tills imorgon, mer bilder på dem kanske kommer en annan gång. 

Culto unido

Varsågoda, här kommer en bild och några filmer från den gemensamma gudstjänsten i Las Brisas i söndags.

"Los hermanos dicen amen - AMEN!"

Gemensam sång på kyrkans nya tomt. 

Snabb uppdatering

Vi har fortfarande inget internet, så nu sitter jag hos Lindströms. Men Kate skulle ringa och skälla på dem idag, så be gärna att det löser sig snart...


I tisdags hade jag och Karin kör med några tjejer i San Antonio. Det gick helt okej, men det är ju långt ifrån som i Sverige. De sjunger annorlunda, och språket gör ju det inte lättare att förklara saker för dem... Ikväll startar vi kör i Las Brisas också, ska bli intressant att se hur det går där.


Nu har bibelskoleklassen åkt men lämnat kvar fem stycken som ska stanna här till tisdag kväll. Det var lite sorgligt att säga hejdå till Benedikte och alla de andra goa vännerna, så det är tur att alla inte åkte iväg på samma gång. De fem som är kvar bor nu hemma hos oss, så det är fullt upp! Men verkligen roligt!


Alldeles snart ska jag, Jonas och Karin åka iväg och äta med vår chef missionssekreteraren som är på besök.


Men som sagt, jag hoppas hoppas hoppas att vi snart har internet så det kan gå lite smidigare att blogga och annat!