En vanlig dag

Nu har vi varit i Peru drygt två veckor. Det gick ganska fort att komma in i rutinerna här, och jag tänkte berätta ungefär hur en vanlig dag ser ut för mig. 

Frukosten serveras strax före klockan 8, och består av bröd med marmelad plus något till. Ibland youghurt och ibland gröt/välling. Till detta dricker jag alltid te. Här finns mest örtte som jag inte är förtjust i, men min favorit har blivit kanel- och nejlikate. Utan mjölk (!). Det dricker jag till både frukost och kvällsmat, verkar som jag har blivit en riktig tedrickare! 

Efter frukosten har jag drygt en timme ledig då jag brukar repetera läxan inför dagens lektioner. Sedan promenerar jag den 20 minuter långa vägen till skolan. Peruanerna tycker nog att vi är konstiga som inte tar buss eller taxi, men det är skönt att komma ut och gå lite, och vädret är precis lagom för att vara ute. Jag kommer till skolan ungefär en kvart innan jag börjar, och sitter och pratar lite med Jonas som då har haft sin första lektion. 

Min första lektion som börjar 10.20 är praktiklektion, då jag sitter med Pablo som frågar ut mig om Sverige och ger mig övningar och glosor. Idag fick jag i läxa till på måndag att lära mig klädesplagg och att skriva fem meningar fyllda med adjektiv som beskriver olika saker. 

Efter en och en halv timme har jag 20 minuters rast innan grammatiklektionen börjar. Den har jag tillsammans med Karin och läraren Abi. Än så länge har det mest varit repetition för oss båda. Välbehövligt! Det är mycket lättare att förstå grammatiken när man är här och får det förklarat av en pedagogisk peruan än det var på gymnasiet i Sverige. Nu har vi precis börjat gå igenom imperfekt och preteritum, och detta har jag längtat efter! Jag har lärt mig det en gång i tiden, men verkligen glömt bort hur det funkar. Som läxa till imorgon ska vi redigera en enkel text och ändra alla presensböjda verb till imperfekt. Sedan ska vi skriva en lika lång text om oss själva (ca en sida), om hur en vanlig dag såg ut när jag var 10 år. Så ikväll ska jag försöka minnas min mellanstadietid! Detta är den största läxan vi har fått hittills, och kommer nog ta en liten stund att göra. 

 Språkinstitutet, ungefär så stort som en villa och ligger i ett helt vanligt bostadsområde.

"Uppehållsrummet" där vi sitter på rasterna och pratar med amerikaner, engelsmän och tyskar. Fast mest med varandra :-) 

13.40 är skolan slut för dagen, och jag går hem och äter middagen som resten av familjen här åt en timme tidigare. Av middagen blir man proppmätt! Som förrätt serveras en normal portion soppa, och till huvudrätt får man en normal (eller ganska stor) portion med ris och/eller potatis och någon sorts kött. Oftast kyckling. Det är nästan alltid väldigt gott, och väldigt mättande! 

En förrättssoppa och drycken chicha morrada (som jag faktiskt har börjat vänja mig vid!). 

Dagens huvudrätt: ris och pommes frites-bitar med köttfärsröra och stekt banan. Gott!

På eftermiddagen brukar jag göra läxor. Men är det något man behöver fixa i stan är det skönast att göra det ganska tidigt. Efter att det blir mörkt klockan 6 är det inte så kul att gå ute ensam. Igår eftermiddag gick jag, Karin och Jonas till en resebyrå och beställde biljetter till Colca-dalen dit vi ska åka nästa helg tillsammans med en tysk tjej som bor i samma familj som jag.

Ungefär klockan 20 äter vi kvällsmat. Den är (tack och lov) lite enklare än middagen, med bröd och något lite matigare. Till exempel stekt ägg, omelett, yoghurt eller pommes frites. Efter maten brukar vi sitta kvar vid bordet ganska länge om det inte händer något särskilt. Ett par gånger har jag varit med de andra studenterna här på deras "hemgrupp" (med bara tyskar...), en kväll förra veckan tittade vi på film med familjen, och en kväll sjöng vi lite lovsånger med Nixa och Lula. Händer det inget annat kan man alltid fortsätta plugga lite... 

Min studieplats. Jag gillar att jobba med post-it-lappar :-) 

Det går lite trögare med språket än jag trodde faktiskt. Jag tycker mitt ordförråd är väldigt litet, och det är svårt att få in massa ord bara så där. Men jag försöker göra så gott jag kan nu, och så hoppas jag det lossnar mer och mer efterhand. 

(Estoy aprendiendo poco a poco -> Voy aprendiendo!)

Nu måste jag sätta igång med alla mina läxor!