I lördags morse var det escuelita på förmiddagen (som söndagsskola - fast alltså lördagsskola), på kvällen var det bibelstudium och idag (söndag kväll) var det gudstjänst. På lördagsskolan kommer det mellan 15 och 20 barn, men antalet vuxna på de övriga samlingarna är betydligt lägre och ganska varierande. På bibelstudiet igår kom ungefär tio-tolv vuxna, och idag på gudstjänsten var vi nästan lika många vuxna, varav fem svenskar...
Antalet medlemmar i församlingen just nu är 8 (inklusive Elin och Mattias), men glädjande nog är det planerat att några som just nu går medlemskurs ska bli officiella medlemmar på julaftonsgudstjänsten. Det kommer nog bli en väldigt festlig dag!
I förmiddags (söndag) hade vi den stora äran att få "vara med" på gudstjänst i Kapellet i Kristianstad. De hade frågestund och förbön för oss via Skype. De såg oss och vi såg dem, och det kändes verkligen häftigt att kunna se och höra varandra trots helt olika tidszoner. Dessutom var det verkligen uppmuntrande att få hälsningar hemifrån, så tack tack till er som var där!
Ikväll tog jag och Karin fram våra verbböjningslistor från språkskolan - för första gången sedan vi kom hit! När vi lämnade skolan sa vi att vi skulle sitta och böja verb en kväll i veckan, men så blev det inte riktigt... Det kändes att övningarna var välbehövliga och nog verkligen gör nytta, så förhoppningsvis blir det snart av igen att vi fortsätter konjugera ar-, er-, och ir-verb i presens, preteritum, imperfekt, futurum, konditionalis, subjunktiv och så vidare...
De senaste dagarna har jag tänkt en del på hur fantastiskt glad jag är över att få vara här i Peru. I slutet av november för exakt ett år sedan träffade jag Benedikte som på uppdrag av Num precis hade besökt Peru. Då fick jag en väldigt stark längtan hit, och min allra största julklappsönskning var att få åka hit igen. Och nu ett år senare är jag faktiskt här på riktigt!! Det hade jag inte trott då, men det är verkligen sant, och jag är såå otroligt tacksam för det!
Just nu slits jag lite mellan denna enorma tacksamhet och den sorg som uppstår när jag inser att jag måste lämna detta om en månad. Visst, det är en månad kvar, men jag vet ju att tiden går väldigt fort här. Jag har nog ganska svårt att leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden, men jag ska göra så gott jag kan för att ta vara på varje dag och varje möte här.
Och förresten, jag måste visa vad mina fantastiska volontärkollegor har gjort till mig. När jag kom in i vardagsrummet den förste december hittade jag denna lådan på golvet:
24 stycken små numrerade presenter!
Inget ont om mina tidigare kombos, men detta är första gången jag har fått en paketkalender av dem jag bor med... Tänk vad bra man kan ha det! TACK!
Haha, jag och Amanda pratade faktiskt om paketkalendrar senast igår, och konstaterade att vi borde ha haft det på Dag Hammarskjölds Väg! Synd att vi inte tänkte på det!
SvaraRaderaNu blev jag självklart supernyfiken på vad det är i paketen. Det är kanske tidskrävande att blogga om allt, men du kan väl memorera det och berätta på skype någon gång? :)
Hej Betty! Tack för en fin och bra blogg! Så skoj att läsa om vad som händer där borta och jag känner igen mig mycket i dina tankar och upplevelser! Ha en fortsatt bra adventstid och njut av tiden som är kvar i Chiclayo! Kram Elinore (tidigare volontär i chiclayo)
SvaraRaderaSå härligt att höra att du trivs! Låter verkligen som du har det bra, man får bara sån förfärlig lust att åka ner och hälsa på..:) Och ja du har då fina kollegor. Saknar er! kram
SvaraRaderaDet är så rätt att du är där du är just nu, Betty! Jag tackar Gud för dig :)
SvaraRaderaKram Benedikte.